Action i Arkösund, Alla anlände i Asker,
Petters pråmparty, fest till förmiddagen,
LAN-LOL och andra hisnande historier.
Minnen vi minns, ärenden vi erinrar,
kompisar vi kommer ihåg,
hajar som hajar. Du har läst ingressen
till årets Nyårskrönika.
 
I förrgår landade jag i Oslo efter århundradets, eller i alla fall årets, bästa (eller iallafall top tre) resor.
Jag, Linda, Waldemar, Elisabeth och Frida tillbringade sju dagar tillsammans i ett vitt litet hus vid foten av en vulkan på en ö utanför Saharas kust. Dagarna tillbringade vi omgivna av lukten av salt tång på soldränkta stränder, ödlor som flyende från vår skugga söker skydd i kaktusbuskar, och det goda samtalet endast de närmsta av vänner förunnat. Nästan hela veckan ägde rum i 2014 så det blir mer om detta i nästa års krönika.
Vi hade hur som helst ett fantastiskt traditionellt spanskt nyårsfirande. Hattarna, visselpiporna, konfettin och de tolv druvorna för de tolv slagen, och så havet såklart.
 
Ett resornas år
 
Jag undrar om jag någonsin har rest till så många olika ställen på samma år som jag har gjort i år. Jag tror inte det, eller rättare sagt: jag tror verkligen inte det. Några av resorna har varit bättre än andra, och några har varit sämre än andra, och några har varit andra. En av de bättre, som jag kommer ihåg som sjuttiotvå timmars mys och fest, är den jag var på till London tillsammans med Frej, Petter och Waldemar. Det kändes som den första grabbresan jag har varit på, trots att jag varit på till exempel konferensresa till Malta med ett telemarketingföretag tidigare.  
      
Med 'första grabbresa' menar jag nog något som känns som inte bara en första grabbresa, utan mer som en första i en lång rad grabbresor. Och jag menar nog inte heller egentligen att det är den första resan i en lång rad med resor som bara kommer att göras tillsammans med grabbar. Men om det skulle bli så att vi alla hamnar här och där, som vi ju hittils har gjort och fortsätter att göra, så skulle det kanske vara just genom såna här resor vi umgås med varandra. Det var förresten inte vi som kom på konceptet. Någon månad tidigare grabbreste Martina, Elin och Alice till Island och lurade efteråt alla (mig) att de hade sett en jättestor knölval hoppa. Nu när jag har börjar studera kritiskt tänkande och sånt där så kommer det inte gå att luras lika lätt. Ni ska inte tro att den här krönikan är kronologisk så till vida att den börjar med januari och slutar med december. Reykavikur och L'nd'n (som man uttalar det i london) var höstresor (inte reykavik, den resan gjordes mitt i sommaren) och föregicks av en massa andra grejer.
 
Bland annat
 
Var jag och Linda i Egypten och alla minns den roliga filmen som jag la upp efter den resan. Det var en skrattfest. Petter var i Berlin och Barcelona och blev besviken på Barcelona men tog med sig en meny hem från Pizzeria Latvia ändå. Sen byggde han och Love cyklar. Jag och Linda var på Primavera och hängde med Siri Zetterman och kollade på Wu-tang. En av dagarna var det så kallt att vi var tvugna att bygga vindskydd av solstolar på stranden. Efter fem minuter kom en man som ville ha betalt för att vi använde solstolarna, så vi gick hem till hotellet. Jag vet att Elin och Frej har köpt biljetter till årets festival, men kanske vi i år borde prova något nytt (och om vi gör det, något som inte infaller samtidigt som sluttentor)? Är det ens nån av oss som har varit på Roskilde? Kanske är helt fantastiskt att bo i tält och bara köra på som när vi var yngre. Jag kastar bara in frågorna i kakelugnen - det upp till oss allihop att ställa in spjället och bygga en brasa.
 
Vi är bäst
 
När jag och mina två äldsta bröder satt på Bishops Arms i mellandagarna sa den yngre av dem att han var avundsjuk på min kompiskrets inställning till allt. Han tyckte det verkade som att vi gör grejer. Om någon har ett förslag så säger man inte nej utan vidare. Det är som ett glas med en spik eller en brustablett i - det ligger något i det (i det totte pratade om, och i glaset). Två exempel (men långt från de enda i år) på att vi är bäst är monstereventen Den Stora Sommerfesten utanför Oslo och den Kungliga Kryssningen i Östersjön.
 
Ekot från de båda festerna vibrerar så klart fortfarande mellan våra tinningar och behöver ingen närmare beskrivning. Däremot tycker jag att det mer eller mindre krävs av mig att ta upp det mod som Elisabeth (och Waldemar) respektive Petter och Alice har visat i de båda fallen. De har sett sin chans och bjudit upp till dans, dragit i gång och besvarats med allsång. De har sett det potentiella fiaskot i ögonen som någon vars bajsvatten stiger mot kanten ser ned i toaletten och sagt till sig själva "STARE IT THE FUCK DOWN". De har riskerat och triumferat. Kanske beror succén på bra marknadsföring och lockbeten som gratis hytt + partybag, eller meningar som "mulighet for botox kommer til å finnes på plats" i eventbeskrivningen. Kanske beror det på att gästerna bara är sköna och pepp generellt. Jag tror att svaret står och svajar på hängbron mellan kärleken och rockenrollen i våra bröst.
 
Några sista ord
Det här året då jag påbörjat en utbildning som binder mig till Oslo i tre år har jag tänkt mycket på betydningen av Grabbresorna, De Stora Festerna, och Den Peppa Attityden. Det känns rätt bra att veta var man ska vara en stund framöver. Det är nära till Stockholm, London ligger en timme bort (nej förresten, London ligger fan sexånhalv timme bort med all transfer, helt sjukt) och ibland har folk vägarna förbi här. Jag kan tänka mig att vi allihop kommer att ses snart, och att vi kommer titta runt på varandra och undra varför alla har så snabba solbrillor på sig. Och efter en komisk liten paus kommer jag säga att det beror på att vi går med stormsteg mot en ljus framtid och så skrattar alla. Vi skrattar och jublar och highfives går laget runt. Vi kanske ropar till vår fru: "Min fru! Har du hört min fru!? Vi har alla snabba solglasögon på oss, och det är på grund av den ljusa framtid vi går så snabbt till mötes!" På kvällen samlas vi hela gänget, jag tar fram champagne, och vi dricker, skålar. Och vi bevisar också för varandra att vi är rättesnören. Att det finns en vits med fester och samanhållning.
 
Några fina ögonblick och andra grejer 2013
 
    • Petter får kalla handen av en dansk som inte vill köra luftgitarr på hans rygg
    • Lerduvskjutningen på samma fest
    • LAN i VIP-rummet på IO. En omedelbar mellandagsklassiker.
    • David har fått båtkörkort och fångat humrar (om än hittils bara för fritidsbåtar)
    • Mattias blev pappa
    • David har också fångat in en tjej hehehe
    • Martina har hittat kärleken
    • Petter kom till Oslo och vi breakade på klubben
    • Agnes och Viktor förlovade sig
    • Petter köpte två flaskor fireball på kryssningen
    • Petter är nog årets party-king. Grattis!
    • Tennismatcherna på sommarfesten och på den lilla vulkanön utanför Saharas kust.
  • Frej fick något stipendium och bjöd på hotshots nån gång
  • Agnes och Viktor förlovade sig
  • Påskritten (Galopp över skaren i solsken, dovhjortar hand i hand, havsörnar överallt)


 
 
Tack för i år, eller förra året mest, och lite i år i förskott. Ses snart!
Bjuder på ett par-tre bilder från vulkanön som avslutning.
 
 
 
 
 
Xoxo
 
/S
 
 
 
 
 
 

Nyårskrönika 2013

4 kommentarer
Action i Arkösund, Alla anlände i Asker,
Petters pråmparty, fest till förmiddagen,
LAN-LOL och andra hisnande historier.
Minnen vi minns, ärenden vi erinrar,
kompisar vi kommer ihåg,
hajar som hajar. Du har läst ingressen
till årets Nyårskrönika.
 
I förrgår landade jag i Oslo efter århundradets, eller i alla fall årets, bästa (eller iallafall top tre) resor.
Jag, Linda, Waldemar, Elisabeth och Frida tillbringade sju dagar tillsammans i ett vitt litet hus vid foten av en vulkan på en ö utanför Saharas kust. Dagarna tillbringade vi omgivna av lukten av salt tång på soldränkta stränder, ödlor som flyende från vår skugga söker skydd i kaktusbuskar, och det goda samtalet endast de närmsta av vänner förunnat. Nästan hela veckan ägde rum i 2014 så det blir mer om detta i nästa års krönika.
Vi hade hur som helst ett fantastiskt traditionellt spanskt nyårsfirande. Hattarna, visselpiporna, konfettin och de tolv druvorna för de tolv slagen, och så havet såklart.
 
Ett resornas år
 
Jag undrar om jag någonsin har rest till så många olika ställen på samma år som jag har gjort i år. Jag tror inte det, eller rättare sagt: jag tror verkligen inte det. Några av resorna har varit bättre än andra, och några har varit sämre än andra, och några har varit andra. En av de bättre, som jag kommer ihåg som sjuttiotvå timmars mys och fest, är den jag var på till London tillsammans med Frej, Petter och Waldemar. Det kändes som den första grabbresan jag har varit på, trots att jag varit på till exempel konferensresa till Malta med ett telemarketingföretag tidigare.  
      
Med 'första grabbresa' menar jag nog något som känns som inte bara en första grabbresa, utan mer som en första i en lång rad grabbresor. Och jag menar nog inte heller egentligen att det är den första resan i en lång rad med resor som bara kommer att göras tillsammans med grabbar. Men om det skulle bli så att vi alla hamnar här och där, som vi ju hittils har gjort och fortsätter att göra, så skulle det kanske vara just genom såna här resor vi umgås med varandra. Det var förresten inte vi som kom på konceptet. Någon månad tidigare grabbreste Martina, Elin och Alice till Island och lurade efteråt alla (mig) att de hade sett en jättestor knölval hoppa. Nu när jag har börjar studera kritiskt tänkande och sånt där så kommer det inte gå att luras lika lätt. Ni ska inte tro att den här krönikan är kronologisk så till vida att den börjar med januari och slutar med december. Reykavikur och L'nd'n (som man uttalar det i london) var höstresor (inte reykavik, den resan gjordes mitt i sommaren) och föregicks av en massa andra grejer.
 
Bland annat
 
Var jag och Linda i Egypten och alla minns den roliga filmen som jag la upp efter den resan. Det var en skrattfest. Petter var i Berlin och Barcelona och blev besviken på Barcelona men tog med sig en meny hem från Pizzeria Latvia ändå. Sen byggde han och Love cyklar. Jag och Linda var på Primavera och hängde med Siri Zetterman och kollade på Wu-tang. En av dagarna var det så kallt att vi var tvugna att bygga vindskydd av solstolar på stranden. Efter fem minuter kom en man som ville ha betalt för att vi använde solstolarna, så vi gick hem till hotellet. Jag vet att Elin och Frej har köpt biljetter till årets festival, men kanske vi i år borde prova något nytt (och om vi gör det, något som inte infaller samtidigt som sluttentor)? Är det ens nån av oss som har varit på Roskilde? Kanske är helt fantastiskt att bo i tält och bara köra på som när vi var yngre. Jag kastar bara in frågorna i kakelugnen - det upp till oss allihop att ställa in spjället och bygga en brasa.
 
Vi är bäst
 
När jag och mina två äldsta bröder satt på Bishops Arms i mellandagarna sa den yngre av dem att han var avundsjuk på min kompiskrets inställning till allt. Han tyckte det verkade som att vi gör grejer. Om någon har ett förslag så säger man inte nej utan vidare. Det är som ett glas med en spik eller en brustablett i - det ligger något i det (i det totte pratade om, och i glaset). Två exempel (men långt från de enda i år) på att vi är bäst är monstereventen Den Stora Sommerfesten utanför Oslo och den Kungliga Kryssningen i Östersjön.
 
Ekot från de båda festerna vibrerar så klart fortfarande mellan våra tinningar och behöver ingen närmare beskrivning. Däremot tycker jag att det mer eller mindre krävs av mig att ta upp det mod som Elisabeth (och Waldemar) respektive Petter och Alice har visat i de båda fallen. De har sett sin chans och bjudit upp till dans, dragit i gång och besvarats med allsång. De har sett det potentiella fiaskot i ögonen som någon vars bajsvatten stiger mot kanten ser ned i toaletten och sagt till sig själva "STARE IT THE FUCK DOWN". De har riskerat och triumferat. Kanske beror succén på bra marknadsföring och lockbeten som gratis hytt + partybag, eller meningar som "mulighet for botox kommer til å finnes på plats" i eventbeskrivningen. Kanske beror det på att gästerna bara är sköna och pepp generellt. Jag tror att svaret står och svajar på hängbron mellan kärleken och rockenrollen i våra bröst.
 
Några sista ord
Det här året då jag påbörjat en utbildning som binder mig till Oslo i tre år har jag tänkt mycket på betydningen av Grabbresorna, De Stora Festerna, och Den Peppa Attityden. Det känns rätt bra att veta var man ska vara en stund framöver. Det är nära till Stockholm, London ligger en timme bort (nej förresten, London ligger fan sexånhalv timme bort med all transfer, helt sjukt) och ibland har folk vägarna förbi här. Jag kan tänka mig att vi allihop kommer att ses snart, och att vi kommer titta runt på varandra och undra varför alla har så snabba solbrillor på sig. Och efter en komisk liten paus kommer jag säga att det beror på att vi går med stormsteg mot en ljus framtid och så skrattar alla. Vi skrattar och jublar och highfives går laget runt. Vi kanske ropar till vår fru: "Min fru! Har du hört min fru!? Vi har alla snabba solglasögon på oss, och det är på grund av den ljusa framtid vi går så snabbt till mötes!" På kvällen samlas vi hela gänget, jag tar fram champagne, och vi dricker, skålar. Och vi bevisar också för varandra att vi är rättesnören. Att det finns en vits med fester och samanhållning.
 
Några fina ögonblick och andra grejer 2013
 
    • Petter får kalla handen av en dansk som inte vill köra luftgitarr på hans rygg
    • Lerduvskjutningen på samma fest
    • LAN i VIP-rummet på IO. En omedelbar mellandagsklassiker.
    • David har fått båtkörkort och fångat humrar (om än hittils bara för fritidsbåtar)
    • Mattias blev pappa
    • David har också fångat in en tjej hehehe
    • Martina har hittat kärleken
    • Petter kom till Oslo och vi breakade på klubben
    • Agnes och Viktor förlovade sig
    • Petter köpte två flaskor fireball på kryssningen
    • Petter är nog årets party-king. Grattis!
    • Tennismatcherna på sommarfesten och på den lilla vulkanön utanför Saharas kust.
  • Frej fick något stipendium och bjöd på hotshots nån gång
  • Agnes och Viktor förlovade sig
  • Påskritten (Galopp över skaren i solsken, dovhjortar hand i hand, havsörnar överallt)


 
 
Tack för i år, eller förra året mest, och lite i år i förskott. Ses snart!
Bjuder på ett par-tre bilder från vulkanön som avslutning.
 
 
 
 
 
Xoxo
 
/S